Den här artikeln har kommit till efter att jag frågade två av mina yngre kollegor, om de visste om de hade skickat en offert till en kund för ett halv år sedan. Båda svarade att de hade ingen aning, men att jag skulle gå och kolla i åtgärdssystemet. Det var en av dem som hade gjort det.
Jag tyckte att det var märkligt att de inte kom ihåg en sådan sak, men sedan slog det mig att de litar så fullt på systemet, att när de satt in det där, så glömmer de bort vad de gjort.
Tyckte att det var tråkigt och dagens ungdom (bland första gångerna jag tänker så), när jag började rannsaka mig själv. Mycket riktigt, har jag själv gjort samma sak. Kanske framförallt möten som jag har satt in i kalendern och telefonnummer i mobilen. Då började jag fundera på flera exempel.
Några som har slagit mig:
- När jag var mattelärare, så fick jag vara med övergången till att även årskurs 7 fick använda miniräknare. Nog märktes åtminstone i början att de blev sämre och osäkrare på huvudräkning.
- När det började komma rättstavningsprogram till ordbehandlingsprogrammen. Här har åtminstone jag blivit osäkrare på stavning, speciellt om det saknas rättstavning.
- Telefonnummer, jag kommer från en liten ort där telefonnumren bara vara femsiffriga och man kunde säkert ett 50-tal utantill (detta var före mobiltelefonen). I dagsläget sparar man in numren i telefonen och jag är ganska säker på att ungdomarna inte kan speciellt många utantill. Nu är det förstås mycket längre nummerserier, men ändå.
Självklart är det inte bara negativt utan det finns ju många fördelar med att förenkla och förbättra system (det är ju faktiskt mitt jobb som affärsutvecklare :) ), men det kan nog vara bra att använda sunt förnuft i alla system som man använder.
Det ser vi exempel på inom finanssektorn, när man har en mekanism som litar på system som bygger på andra system, och kombinerar det med sannolikhets-lära.
Problemet är att när det är för många system som bygger på varandra, vet man i egentligen inte, vad som är vad till slut (dvs sunda förnuftet inte finns med).
- Detta fenomen såg man väl i finanskrisen med bolånen i USA, som blev värdepapper som handlades på New York börsen, som ingen egentligen visste, vilka krav bankerna hade på låntagarna i första början. Där har man hört rena skräckuppgifter att de fick belåna husen för mera än de var värda och eftersom långivarna på banken hade provision på beloppen så förstås lånande de ut så mycket pengar som möjligt. När man dessutom har regeln i Cunnecticut att om lämnar tillbaka husnycklar är man kvitt med banken, blir det en ohållbar situation. Är tveksam om Europeiska banker skulle ha investerat i dessa, om de verkligen känt till fakta, men de var för långt bort i kedjan.
- Nordea när man lanserar en "säkra pengar" tjänst Mermaid, där kunden blev lovad hög avkastning. Vad man gjorde var att man satsa kundernas pengar ibland annat de isländska bankerna Kaupting och Landsbanki och de amerikanska bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae och när de krascha, blev MerMaid värdelös. Det var förstås svårt att förutsäga, men att kalla dem säkra pengar, för att sannolikheten att dessa fyra skulle krascha var försvinnande liten, så gör det inte till en säker investering! Extern länk
Är du detta ett nutidsfenomen att man litar på systemen? Nej förstås inte, för förr i tiden skrev man ner i sin filofax möten och andra viktiga saker, men ju fler system som man använder och ju fler som är integrerade med varandra, desto större blir effekterna om man inte använder sunt förnuft.
Jag tänker på när jag var mattelärare och de fick använda miniräknare i ett prov och skulle räkna ut hur snabbt i km/h världens snabbaste människa sprang hundra meter och fick ett svar som var 100 000 km/h, då har man inte riktigt tänkt efter...
Matte exemplet är ju lätt att säga att det är galet, men med alla komplexa finansiella produkter, är det inte lätt för de flesta människor att säga vad som är klokt eller inte.
När jag diskutera dessa saker med en kolega sa han att det finns ett uttryck för detta och det är Yuppie Alzheimer dvs att man litar så mycket på systemen att man glömmer bort i samma stund som man har skrivit in informationen.
Är detta något som kommer på sikt göra att människor slutar att tänka kritiskt och är det en generationsfråga?